Uuuhhh

Hua - kollar på nåt program på TV4+ om riktigt feta människor. Då snackar vi EXTREMT feta. De gör visserligen någonting åt det och det var det jag reagerade på! En man som hade gjort en sådan där bypass-operation (krympt magsäcken) var inne för att ta bort en massa överblivet skinn på magen. Man fick se den stora, feta, superäckliga skinnbiten! Fatta hur vidrig den var!! De måste ju bara kolla själva på programmet - det måste ju avskräcka de för att återgå till forna feta jag?! Eller? Alltså, det är ju skitsvårt för en annan att sätta sig in i hur det är. Jag är inte superskinny, men har aldrig varit överdrivet tjock heller. Max 10-12 kilo för mycket, enligt mitt eget tycke. Men HUR hamnar man över 300 kilo? Det kommer ju inte PANG BOM! Allstå det sker ju inte över en natt. Det sker ju succesivt. Blir man självblind? Ser man inte själv vart man är på väg? När gav man upp? Vad är det som gör att man inte tar tag i det innan man hamnar där? Som jag förstått så är det ju självklart en del självkänsla/självförtroende inblandat. Men ändå - jag kan inte förstå hur man låter det gå så långt att man måste få hjälp att komma ur sängen! Alla har ju dessutom inte alltid varit tjocka. Jag kan förstå till viss del, de som alltid varit överviktiga. De som blivit mobbade för det sedan de var barn. Att de tröstäter etc. Men de som varit nära på elitidrottare? Hur hamnade de där? Ja, svårt att förstå är det. Bäst jag släpper ämnet nu. För jag kommer alltid att fundera, men kommer förmodligen aldrig få ett svar som är tillfredställande nog. Jag dömer de inte. De har det nog så jobbigt ändå. Jag vill bara att de ska få leva ett gott liv! Ett värdigt liv! Det är inte värdigt att vara sängliggande p.g.a sin vikt! Jag är inget häslofreak. Absolut inte. Jag önskar att jag var det. Med måtta. Jag borde ta hand om mig bättre, helt klart, men inte för viktens skull. Inte just nu i alla fall. Men för den övriga hälsans skull och för att förebygga en ev. begynnande övervikt. Vem vet, kilona kanske kommer smygande på mig med en dag. Man kanske ger upp redan vid 15 kilos övervikt? Tycker att det är meningslöst att göra något åt det? Ja, man vet aldrig!